The Porvoo Churches


	Introduction \| Common Statement \| Links \| Prayer Diary \| Contacts \| Porvoo in the past 4 years \| Interchange \| Young Porvoo \| Events \| Resources \| Archive \| Home \|

BORGÅ - ÖVERENSKOMMELSEN

3 - VAD VI ÄR ENIGA OM I TRON

29	Anglikanerna i Storbritannien och Irland och lutheranerna i de nordiska och baltiska länderna har inte vid något tillfälle fördömt varandra som kyrkor och har aldrig formellt skilts åt. Ett djupare förverkligande av gemenskapen är dock förvisso önskvärt och tycks nu vara möjligt. Detta kan ske utan att man för den skull förnekar den berättigade och fruktbara mångfald, som under tidernas lopp har utvecklats till ett distinkt sätt att bekänna och uttrycka vår tro. Anglikaner har tenderat att betona liturgins betydelse som uttryck för kyrkans tro. Lutheraner har inte förnekat detta men snarare tenderat att lägga större vikt vid den läromässiga bekännelsen. Bägge parter ser dock lex orandi (bönens lag) och lex credendi (trons lag) som intimt förbundna. Augsburgska bekännelsen och De trettionio religionsartiklarna kom till under olikartade omständigheter för att möta olika behov och spelar inte samma roll i kyrkornas liv. De innehåller många gemensamma formuleringar och vittnar gemensamt om kyrkans tro genom tiderna. På denna grundval har samtida ekumeniska kontakter och utbyte väsentligt bidragit till att klarlägga vissa återstående frågor och med större precision beskrivit i vilken grad vi har gemensam syn på kyrkans väsen och uppgift och grundläggande enighet i tron. Vi är nu kallade att fördjupa gemenskapen och att ta nya steg på vägen mot synlig enhet och en ny samhörighet i vårt gemensamma vittnesbörd, i ord och handling, om en och samme Herre, en och samma tro och om ett och samma dop.
30	Med detta för ögonen vill vi ge uttryck för den grundläggande överensstämmelse i tron, som råder mellan oss. Här bygger vi på Dop, Nattvard, Ämbete (Lima-texten) och våra kyrkors officiella svar på denna text. Vi drar också nytta av tidigare försök att klargöra den anglikanska-lutherska enighetens vidd och väsen. Hit hör Pullach-rapporten från 1973,13 Helsingfors-rapporten från 1983,14 Cold Ash-rapporten från 1983,15 Implications of the Gospel från 1988,16 Meissen Common Statement från 1988,17 och Niagara-rapporten från 1988.18 Dessa texter vittnar alla om en väsentlig grundläggande enighet i tron mellan anglikaner och lutheraner. Vi har dragit nytta av de insikter dessa texter innehåller som ett bidrag till vår överensstämmelse i tron. Vidare har vi i stor utsträckning använt resultaten från både den anglikansk/romersk-katolska och den romersk-katolska/lutherska dialogen.
31	Den överensstämmelse i tron som uppnåtts i de anglikansk-lutherska texterna bekräftades av en resolution från Lambeth-konferensen 1988. Där heter det att konferensen
		"erkänner Jesu Kristi kyrkas närvaro i den lutherska kyrkogemenskapen såväl som i vår egen". Detta gör man "på basis av den höga grad av konsensus, som uppnåtts i internationella, regionala och nationella dialoger mellan anglikaner och lutheraner och i ljuset av den gemenskap omkring ordet och sakramenten som man funnit i varandras traditioner".
	En motsvarande bekräftelse kom till uttryck i en resolution vid Lutherska världsförbundets åttonde generalförsamling i Curitiba i februari 1990:
		"Denna generalförsamling uttalar, att Lutherska världsförbundet förnyar sitt engagemang för att nå fram till full gemenskap med kyrkorna i den anglikanska gemenskapen, och uppmanar Lutherska världsförbundets medlemskyrkor att vidta lämpliga åtgärder för att förverkliga denna målsättning... att Lutherska världsförbundet tacksamt noterar de steg mot kyrkogemenskap med nationella och regionala anglikanska motparter, som medlemskyrkor i Lutherska världsförbundet redan kunnat ta och vill uppmuntra dem att gå vidare."
32	Här sammanfattar vi de grundläggande trosövertygelser och den praxis, som är gemensamma för oss:
	a	Vi erkänner Gamla och Nya testamentets kanoniska skrifter som tillräckliga, inspirerade och auktoritativa dokument och vittnesbörd, av profetisk och apostolisk karaktär, om Guds uppenbarelse i Jesus Kristus. Vi läser den heliga Skrift som en del av den offentliga gudstjänsten på folkspråket. Vi tror, att i Skriften – som är Guds Ord och vittnesbörd om evangelium – erbjuds evigt liv till hela mänsklgheten, och att Skriften innehåller allt som är nödvändigt för frälsning.
	b	Vi tror att Guds vilja och bud är avgörande för den kristna förkunnelsen, för tron och livet. Guds bud förpliktar oss att älska Gud och vår nästa och att leva och tjäna till hans pris och ära. Samtidigt avslöjar Guds bud våra synder och vårt ständiga behov av hans nåd.
	c	Vi tror och förkunnar evangeliet, att Gud i Jesus Kristus älskar och återlöser världen. Vi "delar en gemensam förståelse av Guds rättfärdiggörande nåd, dvs att vi räknas rättfärdiga och göres rättfärdiga inför Gud av nåd allena genom tro på grund av vår Herres och Frälsares Jesu Kristi förtjänst och inte på grund av våra egna gärningar och förtjänster.... Våra bägge traditioner bekräftar, att rättfärdiggörelsen leder, och måste leda, till goda gärningar ; äkta tro utmynnar i kärlek". Vi mottar den heliga Anden, som förnyar våra hjärtan och utrustar oss för goda gärningar och kallar oss till goda gärningar. Eftersom rättfärdiggörelse och helgelse är aspekter av samma gudomliga handlande, så är också levande tro och kärlek oåtskiljbara hos den troende.
	d	Vi erkänner kyrkans tro genom tiderna, sådan denna uttrycks i den Niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen och den Apostoliska trosbekännelsen och bekänner de grundläggande trinitariska och kristologiska lärosatser, som dessa trosbekännelser vittnar om. Sålunda tror vi, att Jesus av Nasaret är sann Gud och sann människa, och att Gud är en enda Gud i tre personer, Fader, Son och helig Ande. Denna tro bekräftas uttryckligen både i De trettionio religionsartiklarna och Augsburgska bekännelsen.
	e	Vi bekänner och firar den apostoliska tron i liturgisk gudstjänst. Vi ser i liturgin både ett firande av frälsningen i Kristus och en avgörande faktor för att markera consensus fidelium (de troendes samstämmighet). Vi gläder oss åt att vi i så hög grad har en "gemensam tradition av fromhet, liturgi och sakramentalt liv som har gett oss likartade gudstjänstformer och gemensamma texter, psalmer, sånger och böner. Vi har påverkats av en gemensam liturgisk förnyelse och av de varierande uttrycksformer, som finns i olika kulturella sammanhang".
	f	Vi tror, att Kyrkan grundats och uppehålls av Gud den Treenige genom Guds frälsande gärning i ordet och sakramenten. Vi tror, att Kyrkan är ett tecken på, ett instrument för och en försmak av Guds rike, men vi erkänner också att den ständigt behöver reformeras och förnyas.
	g	Vi tror, att Gud genom dopet med vatten i den treenige Gudens namn, förenar den döpte med Jesu Kristi död och uppståndelse, leder den döpte in i den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan och av nåd skänker nytt liv i Anden. Eftersom vi i våra kyrkor praktiserar och värderar barndopet, tar vi också vår kateketiska uppgift på allvar, att föra de döpta barnen fram till ett moget ställningstagande för Kristus. I alla våra traditioner följs dop av konfirmation. Vi ser två olika former av praxis i våra kyrkor, vilka bägge har sina förelöpare under tidigare århundraden. I anglikanska kykor förrättas konfirmationen av biskopen. I de nordiska och baltiska kyrkorna förrättas konfirmationen som regel av församlingsprästen. I alla våra kyrkor innefattar denna akt åkallande av den treenige Guden, förnyelse av dopbekännelsen och en bön om att kandidaten genom dopnådens förnyelse måtte stärkas nu och alltid.
	h	Vi tror, att Kristi kropp och blod är verkligt närvarande, utdelas och mottas under bröd och vin i nattvarden (eukaristin). Så mottar vi Kristi kropp och blod, hans som korsfästes och uppstod, och i honom syndernas förlåtelse och alla de övriga välsignelser, som hans lidande har givit oss. Eukaristins åminnelse är inte bara en erinran om en händelse i det förflutna eller dess innebörd, utan även kyrkans verksamma förkunnelse av Guds mäktiga gärningar. Trots att vi inte är i stånd att ge Gud ett värdigt offer, förenar Kristus oss med sig i sitt självutgivande offer till Fadern, det enastående, hela, fullkomliga och tillfyllestgörande offer, som han har givit för oss alla. I eukaristin handlar Gud själv och ger liv åt Kristi kropp och förnyar varje lem. När kyrkan firar eukaristin, återupprättas och näres den, stärks den i tro och hopp, till vittnesbörd och tjänst i det dagliga livet. Här har vi redan en försmak av Gudsrikets eviga salighet.
	i	Vi tror, att alla kyrkans medlemmar kallas att delta i dess apostoliska uppdrag. Alla döpta har därför mottagit olika gåvor och tjänster av den heliga Anden. De har kallats att ge sitt liv som "ett levande offer" och att be för kyrkan och för världens frälsning. Detta är hela gudsfolkets allmänna prästadöme och kallelsen till ämbete och tjänst (1 Petr 2:5).
	j	Vi tror, att det ordinerade ämbetet finns inom kyrkans gemenskap för att tjäna hela Guds folk i dess uppdrag. Vi anser ordets och sakramentens ordinerade ämbete vara gudomligt instiftat och som sådant en Guds gåva till sin kyrka. Ordinerade ämbetsbärare är som alla kristna förbundna både med Kristi och med kyrkans prästadöme. Denna grundläggande enhet i det ordinerade ämbetet uttrycks i tjänst för ordet och sakramenten. I kyrkans liv har denna enhet tagit sig olikartade uttryck. Det treledade ämbetet med biskop, präst och diakon blev det allmänna mönstret i kyrkan under de första århundradena och bibehålls alltjämt i många kyrkor, om än ofta bara delvis. "Det treledade ämbetet, bestående av biskop, presbyter och diakon, kan idag tjäna som uttryck för den enhet vi söker och även som ett medel att uppnå den".
	k	Vi tror, att ett pastoralt tillsynsämbete (episkopé), som utövas personligt, kollegialt och i gemenskap, är nödvändigt som ett vittnesbörd om, och ett skydd för kyrkans enhet och apostolicitet. Vidare bevarar och brukar vi biskopsämbetet som ett tecken på vår avsikt att under Guds beskydd säkra kyrkans kontinuitet i apostoliskt liv och vittnesbörd. Av dssa skäl har alla våra kyrkor ett personligt utövat biskopsämbete.
	l	Vi delar ett gemensamt hopp om Guds rikes slutliga fullbordan och tror, att vi i detta eskatologiska perspektiv är kallade att nu verka för främjandet av rättvisa, att söka fred och ta vård om den skapade världen. Gudsrikets förpliktelser skall styra vårt liv i kyrkan och vår omsorg om världen. "Den kristna tron lär oss, att Gud stiftat fred genom Jesus och hans blod på korset (Kol 1:20) och därigenom skapat detta enda giltiga centrum för mänsklighetens enhet."
33	Denna sammanfattning vittnar om en hög grad av enhet i tro och lära. Det krävs visserligen inte, att varje tradition skall godta varje läromässig formulering som är karaktäristisk för våra speciella traditioner, men däremot krävs det av oss att vi erkänner och övervinner de återstående hindren för en ännu närmare gemenskap.

Innehåll - Förord av ordförandena - Kap I - Kap II - Kap III - Kap IV - Kap V